Jag och några vänner hade fått hyra ett hus i Nacka över sommaren. Paret som bodde där skulle spendera några månader utomlands och hyrde därför ut sin fina villa i Nacka till oss. Det skulle bli tidernas sommar, kollektiv i Nacka i ett underbart hus med en stor trädgård, det kunde inte bli så mycket bättre. Vi hade dock bara givits en nyckel som vi gemensamt fick dela och ansvara för, anledningen till detta var troligen att de hade en med sig och den tredje hos någon bekant så att de kunde hålla koll på oss om vi nu skulle missköta oss. Jag kan delvis förstå deras oro, att låta fem personer i tjugoårsåldern ta över deras hus över sommaren, men våra planer var inte att ställa till med några fester eller att på annat sätt missbruka parets tillit. Men så gick det som det gick när fem personer ska ansvara för en nyckel, den försvann spårlöst. Vi vände upp och ner på hela huset men utan att hitta den. Eftersom att det inte var vårt hus tog vi ansvaret att ringa upp en låssmed i Nacka för att byta ut låset för att försäkra oss om att inget av värde skulle bli stulet om någon okänd bara gick rakt in.
Försäkringen lär inte täcka om man inte har ett fungerande lås tänkte vi. En låssmed i Nacka hjälpte oss att byta ut låset efter att vi försäkrat honom om att vi verkligen bodde där genom att visa honom vårt avtal med paret som ägde huset. Nytt lås, tre nycklar och en räkning på nån tusenlapp lämnade vår låssmed från Nacka oss med och allt var frid och fröjd. Ända fram tills att vi plötsligt blev väckta en tidig söndag morgon av ett repande ljud vid dörren.
Någon försökte ta sig in. Eftersom att paret inte skulle vara tillbaka förrän om en dryg månad förstod vi att det inte kunde vara dem.
Ingen sa någonting och efter någon minut hade personen eller personerna gett sig av. Vi kände att vi gjort helt rätt med att ringa upp vår låssmed i Nacka så fort vi tappat nyckeln, annars hade denna eller dessa någon/några utan problem kunnat ta sig in i bostaden. Två dagar senare, fast på kvällen hörde vi samma ljud på nytt och vi förstod att någon faktiskt försökte bryta sig in. Vi larmade polisen men de hann avlägsna sig innan de dök upp. Så en dag eller två efter den sista händelsen ringde det argt på dörrklockan och bankades på dörren. Förvånat gick jag för att öppna och där stod paret tillsammans med ett annat par på farstun och skrek och gormade om att de inte kommit in med sin nyckel. Paret trodde att vi bytt lås för att de inte skulle komma in igen, vilket vi förklarade inte alls var orsaken. Jag berättade om nyckeln och en låssmed från Nacka som hjälpt oss byta lås och frågade sedan om det var det andra paret som försökt ta sig in utan förvarning – det var det. Vi flyttade samma dag, tilliten var fanns inte där.
