Jag gav till slut efter och tog emot erbjudandet att få en gratis hälsokontroll via mitt arbete. Jag måste ha varit sista man ut till vårdcentralen den dagen och det var nästintill öde i byggnaden. Endast jag och receptionisten fick njuta av tystnaden som kommer just innan arbetsdagen är över. Hon knapprade lite på sin dator och jag bläddrade i ett magazin som låg framme på bordet framför den hårda men snygga soffa jag slagit mig ner på. När ljudet av foppatofflor på laminat golv bröt tystnaden vaknade vi upp ur vår dvala. Det var min tur, sa läkaren vänligt och sträckte fram sin hand. Jag hade in i det sista lyckats slingra mig ifrån detta besök, skyllt på barnhämtning och fritidsintressen jag inte ens visste att jag numera uppskattade. Men till sist var jag tvungen att ge efter, frun hade på något sätt fått reda på att hälsokontrollen var inbäddat i hälsovårdsavtalet som min arbetsplats knutit sig till och hon hade lagt mycket energi på att övertala mig att gå. Jag var nog lite rädd för resultatet, trodde hon.
Jag menade på att en sådan person som jag själv, frisk som en nötkärna, inte skulle slösa på arbetets pengar, jag visste ju att jag var hur kry som helst. Egentligen visste vi nog båda två att nåt inte stod rätt efter att jag titt som tätt varit tvungen att hålla tag i möbler och luta mig mot väggar när världen började snurra. Utarbetad var jag absolut inte, så att jag skulle ha gått in i någon vägg var det inte tal om – jag lutade mig bara. Själva hälsokontrollen gick på en tjugo minuter och sedan var jag fri att gå. Jag måste erkänna att jag misstänkt att det handlade om något riktigt illa som jag blivit drabbad av. Låg sömnlös nätterna innan resultatet kom och fantiserade om de kanyler och slangar som skulle fäst När sedan provsvaret damp ner i brevlådan kunde jag dra en lättnadens suck då det visade sig att all yrsel berott på något så enkelt fixad som struma, vilket jag nu förstår är en vanlig sjukdom och som utan problem kontrolleras med tabletter. Hälsokontroller är rätt bra trots allt, nu slipper jag oroa mig för diverse obotliga sjukdomstillstånd som man bara hör talas om i TV4 dokumentärer.